Atomic habits (1%-metoden) - Del 2

Inlägget innehåller annonslänk till Avanza.

Här kommer andra inlägget om boken Atomic habits, något försenat. Jag har haft fullt upp med att implementera nya vanor och som ni säkert förstår så är bloggandet ännu inte någon vana.

Identitet

När jag läste kapitlet om identitet förstod jag äntligen varför det för mig varit lätt som en plätt att leva sparsamt och investera överskottet. Inte en enda gång under de dryga 6 år som jag har hållit på med detta har jag upplevt att jag kämpat mot köpsug och liknande, vilket jag tycker mig se är ett problem för många i sparande- och FIRE-sammanhang. Däremot finns det andra områden där jag lyckats sämre, bland annat inom minimalism samt ordning och rutiner för hemmet och trädgården.

James Clear går igenom beteendeförändringens tre lager och jag tror att det är här man kan hitta anledningen till varför somliga lyckas förändra sina vanor och resultat  men andra inte.

Det finns tre olika lager där beteendeförändring kan ske; förändring av resultatet, förändring av processen och förändring av identiteten.

Det första lagret är att förändra resultatet. Detta handlar om att åstadkomma ett resultat: att gå ner i vikt, springa en mil på en viss tid eller spara ihop en miljon. 

Det andra lagret är att förändra processen. Här handlar det om att förändra vanor och system: att äta hälsosam mat, springa tre gånger i veckan, ta med matlåda till jobbet och  inte köpa onödiga saker. 

Det tredje och innersta lagret är att förändra identiteten. Här handlar det om att förändra sådant man tror på: sin världsåskådning, sin självbild med mera.

Resultat är det man får, process är det man gör och identitet är det man tror på

Många som vill förändra sina vanor börjar med att fråga sig vad de vill uppnå. Det leder till resultatbaserade vanor. Alternativet är att skapa sig identitetsbaserade vanor. Då börjar man med att fråga sig vem man vill bli.

Clear tar ett exempel där två personer tackar nej till en cigarett. Båda har tidigare varit rökare. Den förste säger: "Nej tack. Jag försöker sluta." Det kanske låter bra, men personen ser sig fortfarande som rökare och hoppas att hans beteende ska förändras trots att hans självbild är densamma som förut. Den andra personen svarar: "Nej tack. Jag röker inte." Detta svar signalerar att det har skett en förändring på identitetsnivå. Rökning var tidigare en del av personens liv, men är det inte längre. Han identifierar sig inte längre som en person som röker. 

Själv började jag spara och investera 2015 och jag såg mig nog redan innan som en ekonomisk person, i alla fall delvis. Trots att pengarna gick åt har jag aldrig direkt behövt kämpa för att pengarna skulle räcka. jag har aldrig suktat efter shoppingresor till Gekås i Ullared och det kan ses som "olycksfall i arbetet" de gånger jag varit där: till exempel i jobbet och någon gång på genomresa. Då har jag snarare fått tvinga mig att fylla shoppingvagnen eftersom "man måste passa på".

Så när jag av misstag hittade några FIRE- och ekonomibloggar kände jag direkt att jag ville bli en "Ms Moneymustache" eller "Miljonär innan 65". Detta blev min nya identitet, fast det förstod jag först nu när jag läste "Atomic habits"

När det gäller minimalism och ordning/organisering av hemmet, ett område där jag hela tiden måste kämpa för att uppnå godtagbara resultat, inser jag att jag inte har förändrat vem jag är, trots att jag plöjt igenom otaliga böcker, bloggar, facebookgrupper och youtubevideos inom området. Rent teoretiskt är jag expert på minimalism, Konmari, FlyLady, "Rensa i röran".....

Jag har varit och ät fortfarande med i facebookgrupper inriktade mot minimalism, Konmari och rensning och organisering av hemmet. I dessa grupper tror man att man kan få hjälp att nå sitt mål, men de flesta som är med i dessa grupper är det för att de har problem som de inte lyckats lösa och det blir ofta ett ältande av problemet och andra fyller i att de också har samma problem och hur svårt och omöjligt det är att komma till rätta med det. Efter att ha läst boken tror jag rent generellt att facebookgrupper inom olika problemområden för många kan bli rent kontraproduktivt, eftersom man där befäster sin identitet som någon som har problem inom området. Ibland kan man i Facebookgrupper säkert hitta svar på något man undrar över eller få reda på något man inte visste  men vill man lösa sitt problem tror jag att man bör gå någon annanstans än till "problemgrupper", 

Förändra sin identitet i två steg

Ens identitet bygger på ens vanor. Varje åsikt man har om sig själv och sin omvärld är inlärd och formad av ens erfarenheter. Man kan säga att vanorna är ett sätt att uttrycka ens identitet. Genom att bädda sängen varje dag uttrycker man att man är en ordentlig person.

Varje erfarenhet man gör i livet påverkar ens självbild, men man ser sig troligtvis inte som konstnär bara för att man ritat en enda teckning. Om man däremot fortsätter att rita kommer självbilden gradvis att förändras. 

Vägen till ens nya jag går genom ens nya vanor. Att förändra det man gör är det bästa sättet att förändra den man är. Men om man inte gör något idag kommer allt att se likadant ut även imorgon. Om man vill förändra sin identitet måste man först bestämma sig för vem man vill vara och därefter bevisa det för sig själv ett steg i taget. Man måste alltså först bestämma sig för vem man vill vara och vilka värderingar man har. Det kan ibland vara svårt att veta hur man ska börja. Då kan det istället vara enklare att bestämma sig för vilket resultat man vill nå, som i mitt fall att ha ett minimalistiskt och välordnat hem. Därefter behöver jag fråga mig vilken typ av person jag behöver bli. Svaret är antagligen en person som rensar ut saker som inte behövs, en person som lägger tillbaka saker som inte används, på sin plats och som inte påbörjar något annat förrän detta är gjort. Jag har hittills mest sett till målet och tänkt på allt jag ska kunna göra när inte ordning och reda tar upp så mycket av min tid. Jag har också tänkt att jag är ganska ostrukturerad och påbörjar en massa kul saker hela tiden. Så nu blir det till att jobba mer med identiteten och vanorna som ska leda dit.

Resten av boken handlar om strategier för hur man bildar goda vanor och bryter dåliga. Kanske kommer jag att skriva ett inlägg om detta så småningom. 

Atomic habits (1%-metoden) - Del 1

Jag har läst boken 1%-metoden på svenska, av James Clear. Den engelska originaltiteln är Atomic habits. Boken innehåller praktiska strategier för hur man bildar goda vanor, bryter dåliga och hur man genom sitt beteende kan uppnå anmärkningsvärda resultat. James Clear hade innan han skrev boken länge intresserat sig för vanor, men är egentligen ingen fackman inom ämnet. Boken har i alla fall rönt stora framgångar och toppat försäljningslistor. Jag tycker själv att den är väldigt inspirerande och jag har hittat förklaringar till varför jag har lyckats med vissa vanor, men inte med andra.

DÄRFÖR GÖR SMÅ VANOR SKILLNAD - RÄNTA PÅ RÄNTA

En liten men kontinuerlig förbättring av ens vanor fungerar som ränta på ränta. På samma sätt som många finner det meningslöst att kontinuerligt spara pengar under tid är det många som har svårt att motivera små förändringar i vardagen, t. ex. kost och motion, eftersom det dröjer innan man märker någon skillnad.

Vi är dåliga på att förstå att framgång beror på de dagliga vanorna - inte på några livsomvälvande händelser. Själv inser jag att det är så, och tror att de flesta andra också gör det. Trots det har jag ändå ofta misslyckats att bibehålla nya goda vanor inom vissa områden. Men jag tror att James Clear är något på spåren som kan förklara orsaken till detta och jag kommer till det senare i kommande inlägg.

Den exponentiella effekten av små förändringar över tid.

"Tiden ökar avståndet mellan framgång och misslyckande. Det kommer att växa oavsett vad du ger den. Med goda vanor blir tiden din vän. Med dåliga blir den din fiende." (1%-metoden s. 28)

Om man lyckas förbättra sig 1% varje dag har man efter ett år blivit 37 gånger bättre, om man däremot försämrar sig 1% varje dag så kommer man snart att hamna nära noll-nivån.

GLÖM MÅLET, FOKUSERA PÅ SYSTEMET

Jag är ganska mycket på sociala medier då jag själv driver ett instagramkonto samt denna blogg. Jag slås över hur stor vikt många lägger vid att sätta upp och nå olika mål. Men är det verkligen så att ett mål alltid ger det bästa resultatet?

Boken går igenom skillnaden mellan mål och system. Målet är resultatet man vill uppnå och systemet är den process som leder fram till resultatet. Om man tänker på FIRE skulle man kunna säga att målet är att ha tillräckligt stort kapital för att 4%-regeln ska fungera, t. ex. ett kapital på 5 miljoner. Systemet blir då hur man sparar pengar och hur man investerar dessa.

"Om du vill ha bättre resultat - sluta att formulera en massa mål. Fokusera på systemet istället.

Vad menar jag? Är målen helt meningslösa? Självklart inte. Mål är bra att ha när man vill ta ut riktningen, men system bäst när man vill ta sig framåt. Den som funderar för mycket över målet och för lite åt att utforma systemet riskerar att råka ut för en mängd olika problem."  (1%-metoden s. 34) 

Se nedan.

Problem nr 1: Vinnare och förlorare har samma mål

Att målformulering skulle vara så viktig är ett exempel på överlevnadsbias. Man fokuserar på vinnarna och drar slutsatsen att det var deras mål som gjorde att de vann. Men vi tänker inte på alla som hade samma mål men inte vann.

Problem nr 2: Ett uppnått mål är bara en tillfällig förändring

Ett exempel på detta är när man har det stökigt hemma och har som mål att få det städat till en viss dag, t. ex. när man ska ha kalas eller liknande. Man kommer att ha det städat och fint lagom till kalaset och hoppas naturligtvis att det även i fortsättningen kommer att vara fin ordning i hemmet. Men om man sedan återgår till sina gamla vanor, d.v.s. det gamla systemet, kommer det snart att vara lika stökigt igen. Ett uppnått mål förändrar ofta bara resultatet för stunden. Men det som verkligen behöver förändras är systemet som resultatet bygger på.

Problem nr 3: Målet står i vägen för lyckan

En fallgrop när det gäller mål är att man lätt tror att man ska bli lycklig när man väl nått sitt mål, vilket inte är särskilt troligt. Dessutom kan man få ett tankesätt som leder till att man känner sig misslyckad om man inte når målet. Därför är det bättre att fokusera på systemet. Då kan man vara glad och nöjd och ibland kanske till och med lycklig när systemet fungerar.

Problem nr 4: Målet står i vägen för långsiktig framgång

Ett alltför stort fokus på målet kan skapa en oönskad jojo-effekt. Det är till exempel inte ovanligt bland bantare att man har som mål att gå ner till en viss vikt. Man kämpar på med dieter och träning och målet hägrar. När man sedan uppnått sitt mål är all motivation som bortflugen och man återfaller till sina gamla vanor  och blir i slutändan kanske ännu mer överviktig än innan. 

Jag pausar här och återkommer med fortsättning om en dag eller två.

Är du en person som gillar att ha mål och når bra resultat därigenom eller är du mer processinriktad?