Frihetslängtan

Ända sedan jag 2015, genom att läsa diverse FIRE- och ekonomibloggar, fick upp ögonen för möjligheten till ekonomisk frihet har jag successivt minskat mina utgifter och ökat mitt sparande. Jag jobbade redan då något mindre än heltid och jag har inte direkt försökt öka mina inkomster, snarare tvärtom. Det är inte att bli rik på pengar som har varit målet, utan det viktiga är få bestämma själv över min tid.

Eftersom jag började alldeles för sent kommer jag att uppnå pensionsålder långt innan jag fått ihop tillräckligt stort kapital  för  att kunna leva enbart av passiva inkomster. Så ska det vara någon mening med det hela behöver jag agera snart.

Nu när sommaren närmar sig börjar jag känna hur less jag är på att anpassa livet efter jobbet. Jag är för närvarande hemma och sjukskriven för lindriga symptom, helt enligt Folkhälsomyndighetens rekommendationer. Det är inte alls detsamma som att vara ledig för att man är ledig, utan känns mer som att man försöka slippa undan arbetet och att det är fel. Arbetsledaren ville dessutom bara sjukskriva mig en dag i taget ifall jag skulle känna mig frisk nästa dag. Man vill ju så gärna ställa upp och vara duktig, men jag är helt övertygad om att det är så smittan sprids vidare på arbetsplatser, när medarbetare tycker att de har så lite symptom så det kan säkert inte vara covid-19. Det har ju framkommit att många medarbetare på olika sjukhus har testat positivt utan symptom. Min tanke är att en del kanske har haft mindre symptom men att man säkert inte vill erkänna att man gått till jobbet utan att vara fullt frisk. Så, nu har jag hunnit med att vara hobbyepidemiolog också.

Hur som helst har jag nästan definitivt bestämt att jag ska säga upp mig efter sommarsemestern. Kanske hoppar jag in som timanställd då och då, kanske inte. Jag återkommer med siffror för hur detta ska gå till.