lördag 26 december 2020

Nä, jag kan inte leva på en miljon

I dag återges en diskussion mellan Lars Wisserbesser som är en riktig besserwisser och Investeringsundersköterskan. Idén har jag fått från bloggen Cornucopia.

LARS WISSERBESSER
Tjena, vad har du sysslat med de senaste fem åren då?

INVESTERINGSUNDERSKÖTERSKAN
Tjena, jag har slutat shoppa onödiga saker, förhandlat ner bolåneräntan, bytt elavtal varje år, fått ner matkostnaden, cyklat eller promenerat i stället för att alltid ta bilen, helt enkelt slutat lägga pengar på det som inte ger mig värde. Så jag har sparat ihop drygt 400 000 SEK.

LARS WISSERBESSER
Aha, ditt mål måste vara att spara ihop till en miljon. Det är ju totalt meningslöst! Om du har pengarna på sparkonto måste du ju ha minst 31 MSEK och om du ska leva på utdelningsaktier och skräpobligationer behöver du 5,7 MSEK. Vad ska du förresten med miljonen till?

INVESTERINGSUNDERSKÖTERSKAN
För det första är mitt mål inte en miljon även om det vore trevligt att ha en. Men mitt kapital ger mig trygghet och mer frihet. Jag har faktiskt sagt upp min tjänst och är timanställd sedan ett par månader.

LARS WISSERBESSER
Men herregud! Har du gått ner i arbetstid? Det kunde du ha gjort och struntat i att spara överhuvudtaget. Har du förresten räknat ut timpengen när du suttit och stirrat på Avanza, läst en massa bloggar för att få aktietips, gjort analyser och inte kunnat sova om natten?

INVESTERINGSUNDERSKÖTERSKAN
Jag har faktiskt jobbat deltid i över 15 år, men nu vill jag vara ännu friare och inte ha ett schema ända fram till pensionen.

LARS WISSERBESSER
Men så kan man ju inte leva! Man måste ha minst 22 000 SEK netto per månad så att man når upp till medianlönen. Så det är ju ingen vits alls med att jobba som undersköterska. 

INVESTERINGSUNDERSKÖTERSKAN
Ha, jag ser i mitt inlägg Kan man leva under existensminimum?  från januari 2020, att familjens månadsutgifter under 2019 var knappt 14 000 SEK. Då ingick både skidsemester och sommarsemester samt ett par resor till släkt i Stockholm. Bil har jag också. Enligt mig själv lever jag ett gott liv och behöver verkligen inga 22 000 SEK per månad.

LARS WISSERBESSER
Men vad är poängen om målet är att leva sämre än medianen? Det kan man ju även göra på försörjningsstöd.

INVESTERINGSUNDERSKÖTERSKAN
Nja, det stämmer ju inte riktigt. För 2020 får den som beviljas försörjningsstöd ett normalbelopp på 8 057 SEK för ett barn och en vuxen plus bostadskostnaden. Denna summa kommer nog normalt inte upp till 22 000 SEK. Bortsett från att summan troligtvis är lägre så blir man ganska livegen om man ska leva på försörjningsstöd, då man ska vara aktivt arbetssökande och redovisa alla jobb man söker. Man får inte tacka nej till ett arbete och man får förstås inte ha något större belopp på bankkontot.

LARS WISSERBESSER
Sånt trams! Fråga dig istället varför du ska spara ihop till en miljon. Det enda svaret jag har är femton procents insats på en villa när du bildar familj. Sedan blir du låneslav och kommer att jobba åt bankens aktieägare.

INVESTERINGSUNDERSKÖTERSKAN
Fast jag har ju redan villa och jag är bankens aktieägare. Men jag har mitt lån på Länsförsäkringar Bank som ju ägs av kunderna.

LARS WISSERBESSER
Nu började du ju spara sent och det tycker jag är helt rätt för då satte du sprätt på alla pengar när du var mellan 20 och 30 och hade du inte gjort det så hade du ångrat det nu.

INVESTERINGSUNDERSKÖTERSKAN
Kul att du tycker att jag gjort nåt rätt :) Men det jag ångrar är att jag inte sparade lite mer när jag var mellan 20 och 30 och även senare, men framför allt att det lilla jag sparade inte fick fortsätta växa utan alltid skulle användas till något. Alla kläder jag köpte gjorde mig inte ett dugg lyckligare. Förresten så tyckte du ju inte alls att det var meningslöst att spara för ett par år sedan. Vad har hänt?

LARS WISSERBESSER
Ja, nu har jag ju dubbelt så mycket erfarenhet som då och har alltså kommit fram till att det är helt meningslöst att spara.

INVESTERINGSUNDERSKÖTERSKAN
Så lustigt! Även jag har minst dubbelt så mycket erfarenhet och har kommit fram till raka motsatsen. 

MODERATOR
Det är nog så att ni två kommer att ha olika ståndpunkter när det gäller sparande så vi avslutar diskussionen här.

Vad tycker ni? Är det nån mening med att spara ihop till en miljon, eller nåt annat belopp?


Jag använder huvudsakligen Avanza när jag handlar med aktier och fonder. Inlägget innehåller reklamlänkar till Avanza.

14 kommentarer:

  1. Hahaha, underbart!
    Han verkar ha hakat upp sig på siffror som han tagit ur luften och inställningen att om man inte når upp till medianlönen kan man lika gärna sluta andas. Att en utomstående har åsikter om hur mycket var och en behöver för att ha ett drägligt liv är anmärkningsvärt, eftersom vi alla har olika preferenser i tillvaron. Jag tänker att du vet nog bäst själv vad du behöver! :-)

    Mvh Fumlan

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, alla gör vi olika val. Det som är tråkigt är att många som hör Lars tala om vad som är meningslöst och omöjligt tar det som intäkt för att fortsätta i ekorrhjulet, utan att tänka själva.

      Radera
  2. Alltid meningsfullt att spara. Även jag önskar att ha kommit igång tidigare i mitt liv, ffa då med att mekaniskt investera i tex fonder. det gjorde jag inte i åren 20-35. Men sparat har jag alltid gjort...på trist bankkonto eller högräntekonton när det bar sig och genom att laga mat, baka, bygga och repa mina trasiga grejer själv.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det kan ju faktiskt vara roligare att leva sparsamt genom att fixa mycket själv, än att spendera pengar på sånt man egentligen inte tycker är viktigt.

      Radera
  3. 1 miljon hade gjort att jag kan arbeta 50% för resten av mitt liv (med 3,36% årligt uttag). Med 1 miljon på vanligt bankkonto hade jag också kunnat göra ingenting i 5,5 år om jag hade velat.

    Jag skulle kunna arbeta 63,33% redan ifrån början och aldrig spara en enda krona. Pensionen blir dock då ytterst tveksam och de "sömnlösa nätterna" hade varit betydligt fler då med en sådan osäkerhet. Har ej heller sett någon tjänst på 63,33% sysselsättningsgrad.

    Jag önskar jag hade börjat spara på börsen under högstadiet/gymnasiet. Jag har alltid sparat pengar oavsett, men började investera i mitten av 20-årsåldern. Tidigare har sparandet skett i madrassen eller på bankkonto.

    Sparar du ihop 1 miljon som 30-åring och lämnar det i någon robotfond (för att inte "slösa tid" på att läsa om bolag, följa bloggar etc) och får 5% reell avkastning per år har du 6 miljoner reellt när du fyller 70 år. En ganska saftig pension.
    Du skulle dock kunna gå i pension senast som 63-åring om 15,000 kr/månad räcker. Med tjänstepension eller lägre utgifter skulle du kunna gå i pension ännu tidigare, kanske redan som 60-åring.

    Att börja spara tidigt är det viktigaste, och kanske i synnerhet när du är mellan 20-30 år och "arbetshungrig" och tålig. Det är också då du utarbetar dina metoder och har lättare att anpassa dig (kanske har du varken partner eller barn då). Såklart ska man också göra det man gillar under tiden, inte fokusera på att spara varenda krona. Tror dock ingen som sparat rimligt mycket som <30-åring har ångrat det sedan. Pengarna finns ju kvar där, och växer med tiden - det har alltså inte varit "i onödan". Resor och upplevelser har mest effekt i stunden, även om de också lever kvar som bilder/filmer och minnen.

    Just 1 miljon är mitt första mål, då känner jag mig trygg nog att ta tjänster på så lågt som 50%. Troligtvis kommer jag arbeta mer än så, med något extrajobb vid sidan om.
    Att spara pengar oavsett summa är aldrig onödigt enligt mig. Ångrar du dig finns pengarna kvar, och har du investerat dem över lång tid finns det troligtvis mer pengar kvar än vad du faktiskt sparat. Du skulle alltså kunna välja att bränna upp allt när du är 33 år då alla möjligheter finns kvar. Väljer du istället att spendera allt från ditt första jobb och framåt har du inget att utgå ifrån om du skulle ångra dig sedan. Allt du köpt har troligtvis minskat i värde (eventuellt inte bostaden dock).

    Tycker det var ett märkligt inlägg av honom. Det är förlorar-mentalitet om något - att ge upp innan du ens har börjat.

    /Arbetsplanen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har inte jättekoll på bloggen Cornucopia, men under "Om Cornucopia" kan man läsa att bloggens ambition är att ha fel i allt. Så inlägget kanske inte var så märkligt trots allt.

      Radera
  4. Mic drop! Snyggt jobbat och grymt inlägg IUS!

    Jag blir själv ofta häpen över liknande generaliseringar. Man måste förstå att det finns så många sätt att leva ett liv på och så många sätt att må bra på. Det bästa i livet är ju gratis dessutom :)

    Vi nådde miljonen i somras och det kändes speciellt men framförallt är oron för pengar borta. Det beror dock mer på våra låga kostnader än summan på ISKn.

    Hatten av!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för fina ord! Eftersom ni har alldeles för låga kostnader så måste rådet från Lars bli att ni genast borde sätta igång stora renoveringsarbeten och bränna resten av miljonen på exempelvis en Thailandsresa. Sen kan ni säga upp er och leva på försörjningsstöd.

      Radera
  5. Absolut viktigt att spara, annars får man ju ta på sig Offerallen och spela offer under fingerat namn i Expressen, med titeln "Sjuksköterska rasar, har inte råd med mat till barnen".

    Underhållande inlägg helt klart! Lycka till med timanställningen. Du får gärna skriva lite mer om denna märkliga anställningsform, t.ex. hur det hela fungerar rent praktiskt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Ja, din fru får väl rasa, för kvällspressen är nog inte mogen för konsulter som rasar när de inte kan köpa mat till barnen.

      Radera
  6. Håller med - kul inlägg! Min miljon har just fått mig att våga fortsätta som timanställd och på mina egna villkor. Älskar känslan! Så säga vad man vill, en miljon kan säkert betyda olika för olika människor...Men alla vill väl ha den tänker jag. Eller mer därtill såklart!

    Jag fortsätter spara, oavsett vad Lars tycker :-).

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, Lars åsikter biter nog inte på oss inbitna sparare :) Känslan av trygghet är oslagbar, fast jag inte ens har en miljon.

      Radera
  7. Coolt att kunna gå ned i arbetstid. Själv är jag en alldeles för orolig själ för att gå ned i arbetstid. Jag arbetar i skift och trivs verkligen på jobbet. Tiden är oroligt viktigt. För det är det enda man inte riktigt vet hur mycket man har.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, helt fantastiskt vad fem år av sparande kan göra. Jag har bara ett par år kvar till normal pensionsålder och även om jag trivs på jobbet finns det annat jag vill lägga min tid på. Härligt att du gillar ditt jobb :)

      Radera